Valters hus 

Hösten 2014 insåg jag att jag började få ont om plats för fler hus. Trots det så ville jag ändå ha ett nytt projekt i mina händer. Jag beslöt mig för att bara göra ett enda rum... Ja, det blev helt enkelt starten på mitt och Valters, numera tre våningar höga, hus. Valter hittade jag i en låda på en loppis och han visade sig vara en ruskigt bra byggmästare med många kreativa idéer. Han är den som kollar att alla mått stämmer ...för det är inte lätt när man jobbar med mm istället för cm.

Att få bygga ett hus precis som jag vill ha det har varit en tanke länge, men att det blev just nu var mest en slump. Allt har vuxit fram vart efter jag byggt, utan plan eller ritningar men med mycket lek! En fåtal möbler är från Lundby/Brio allt övrigt är hemgjort. Huset är i skala 1:16, samma som Lundby, då det egentligen var tänkt att enbart inredas med just Lundby och briotillbehör. 

Hur huset kommer att se ut när det är klart, om det blir klart,har vi ingen aning om... och egentligen är ju det betydelselöst, för det är arbetet och inte resultatet som får mig att sitta timma efter timme efter timme...

Valter´s house

In the autumn of 2014, I realized that I started running out of room for more houses. Even so, I wanted to have a new project in my hands. I decided to just do a roombox ... well, that was simply the start of the middle and Valter, now a three-storey, house.  I found Valterin a box at the flea market and he turned out to be a terrible good builder with many creative ideas. 

 

To build a house just like I want it  have been a given time, but that I did it right now was mostly a coincidence. Everything has emerged after which I built without plans or drawings but with a lot of fun! Some of the furniture are Lundby / Brio, everything else is homemade. The house is in 1:16 scale, the same as the Lundby, when it was actually supposed to only be decorated with just the Lundby and brio accessories.

 

How the house will turn out when it's finished, if it  ever be finished, we have no idea .... and it doesn´t

really  matter... because it is the work and not the result which allowed me to sit hour after hour after hour.